5.
5.4 Härdning med ljus: Geler

De blandningar som polymeriseras med hjälp av ljus kan delas in i två huvudgrupper. Dels sådana som börjar härda redan i svagt ljus. Fördelen är att man inte behöver några särskilda ljuskällor, men de måste förvaras mörkt. Därför använder man, när det gäller geler, den andra huvudtypen som härdar när de belyses med UV-ljus. De särskilda lampor som används för att härda naglar avger endast UV-A ljus. Sådant ljus är långvågigt och skadar inte huden. En gellampa ger ifrån sig en mycket begränsad mängd UV-A ljus; en person som vistas utomhus en solig dag får mycket mer strålning på sig. Men det är ändå bäst att vrida lampan så att den inte lyser rakt i ögonen.
Det är svårt att få monomerer att polymeriseras med hjälp av UV-ljus, eftersom ljuset har svårt att tränga djupt ned i gellagret. Därför består de flesta geler av korta molekylkedjor som kallas oligomerer. En oligomer består av ett par tusen monomerer. Det är lättare att förena några hundra oligomerer än att förena miljoner separata monomerer. Den största fördelen är att ytterst lite doft avges genom avdunstning. För att UV-ljuset ska kunna tränga tillräckligt djupt in i gelen är det bäst att arbeta med flera tunna lager gel än ett enda tjockt. Detta hindrar också att gelen krymper för mycket.
De polymerer som skapas på detta sätt innehåller många korslänkar. Därför får det bildade materialet hög styrka och god tålighet mot lösningsmedel. Det är därför som gelnaglar endast kan tas bort av en nagelterapeut, som tunnar ut dem med en fil.
När gelen har härdat under UV-ljus finns det fortfarande ett klibbigt lager kvar på nagelns yta. Detta restlager består av oligomerer som är ofullständigt polymeriserade. Man kan ta bort det med Finishing Wipe. Se till att Nail Wipe, med överbliven gel, inte kommer i kontakt med huden eller nagelbandet; dessa ämnen kan annars framkalla allergier.